Lutningskartans data och metod

Källdata och publicerad upplösning

Täckningen i Finland bygger på Lantmäteriverkets höjdmodell Korkeusmalli 2 m. Den bearbetas i sitt ursprungliga koordinatsystem, ETRS-TM35FIN, och publiceras med 2 m upplösning.

Täckningen i Sverige bygger på Lantmäteriets Markhöjdmodell DTM COG med 1 m upplösning, och täckningen i Norge på Kartverkets DTM 1. För dessa två länder medelvärdesbildas höjderna först till rutor på 2 m som följer källans ursprungliga rutindelning. Lutningen beräknas först efter det steget. Arbetskoordinatsystemet är SWEREF 99 TM för Sverige och ETRS89 / UTM zon 33N för Norge.

Alla tre lutningsmosaikerna publiceras med 2 m upplösning. En verklig lucka i den högupplösta källan lämnas genomskinlig; den fylls inte med värden från en grövre höjdmodell. Täckningen i Norge gäller Norges fastland, inte Svalbard eller Jan Mayen.

• Lantmäteriet: Markhöjdmodell DTM COG, maskinläsbar STAC-beskrivning
• Kartverket: DTM 1 och terrängdata (på engelska)
• Lantmäteriverket: Korkeusmalli 2 m (på finska)

Hur beräknas och lagras lutningen?

Kartan visar sex lutningsklasser med 2 m upplösning. Färgerna börjar vid 20 grader.

• 20–24° blå
• 25–29° ljusgrön
• 30–34° gul
• 35–39° orange
• 40–44° röd
• ≥45° magenta

Lutningen härleds ur höjdskillnaderna mellan intilliggande höjdceller med Horns metod och anges i grader. En plan yta är 0°, och 45° betyder att höjden ändras lika mycket som den horisontella sträckan. Sambandet mellan grader och procent visar räknaren: Lutningsräknare (på finska).

Lagringen följer den tidigare produktionsgeneratorn: råvärden under 15 grader tas bort, och övriga värden avrundas nedåt till klasser om 2 grader med formeln floor(lutning / 2) × 2. Därför lagras 15,0–15,9° som värdet 14. Giltiga rastervärden är de jämna talen 14–90. Värdet 255 betyder antingen terräng som lutar mindre än 15 grader eller saknade källdata.

De lagrade värdena 14, 16 och 18 förblir genomskinliga, eftersom de synliga färgerna börjar vid 20 grader. Kartan är avsiktligt enbart visuell och visar inget gradtal för enskilda punkter.

Klassgränserna är ungefärliga. Värdena lagras avrundade nedåt till jämna grader, och färgen byts vid 25, 30, 35, 40 och 45 grader. Därför visas ett råvärde på 25,0–25,9° i klassen 20–24°, 35,0–35,9° i klassen 30–34° och 45,0–45,9° i klassen 40–44°. Gränserna vid 30 och 40 grader sammanfaller med jämna lagringsvärden, så där blir det ingen förskjutning.

Färgerna syns på alla zoomnivåer. När du zoomar ut använder varje cell i översiktsnivåerna det största giltiga lutningsvärdet i sitt område. Då försvinner inte en liten brant punkt i ett medelvärde, men de branta klasserna ser större ut utzoomade än på nära håll.

Upplösning är inte samma sak som noggrannhet

2 m upplösning anger rutavståndet i det publicerade rastret. Ett enskilt värde beskriver ändå inte den exakta ytan av sten, stup, snö eller vegetation. Höjdnoggrannheten varierar mellan kvalitetsklasserna i de finska höjddata, och insamlingstid och lokal kvalitet i de svenska och norska källorna varierar mellan olika områden.

Källans kanter, saknade celler, medelvärdesbildningen av 1-metersdata och sammanfogningen av olika insamlingar kan synas som lokala avvikelser. Kartservern projicerar om bilden till webbläsarens Web Mercator-karta med metoden närmaste granne, så att de lagrade klasserna inte blandas med varandra.

Uppdateringshistorik

7 oktober 2026: Klassgränserna preciserades. De jämna lagringsvärdena flyttar gränserna vid 25, 35 och 45 grader en grad uppåt, till 26, 36 och 46 grader. Den publicerade dataversionen är 2026-07-30-nordic2 i alla tre länderna, och lutningsklasserna syns på alla zoomnivåer.

28 juli 2026: Lagringen i klasser om 2 grader, gränsen 15 grader för råvärden och kartlagret som enbart är avsett för visning dokumenterades.

27 juli 2026: Den reproducerbara databehandlingen med 2 m upplösning för Finland, Sverige och Norges fastland samt källbeskrivningarna dokumenterades.

15 juli 2026: Rutavståndet i det publicerade norska rastret rättades till 2 meter.